Plattsättning i Fullersta – mönstret och förbandet
Samma platta kan sättas på flera sätt, och valet av förband ändrar rummets karaktär mer än de flesta väntar sig.
Rakt förband — plattorna i ett rutnät — är lugnast och gör rummets linjer tydliga. Det är också det som ställer högst krav på att väggarna är raka, eftersom varje avvikelse syns i en genomgående fog.
Halvförband, där varje rad förskjuts, döljer små oregelbundenheter bättre och ger en mer levande yta. Med långsmala plattor blir förskjutningen dock ett tekniskt problem om den görs för stor.
Fiskben och andra riktningsförband ger mest uttryck och kostar mest arbete, eftersom nästan varje platta vid en kant måste skäras i vinkel.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Genomgång av förbandens uttryck och konsekvenser
- Bedömning av rummets form och linjer
- Hänsyn till hur raka väggar och hörn faktiskt är
- Utsättning så att mönstret hamnar rätt i rummet
- Bedömning av spill och arbetstid per mönster
- Placering av skarna plattor där de syns minst
- Provläggning torrt före sättning
Så går det till
Uttrycket
Rakt är lugnt, halvförband är levande, fiskben är dominerande.
Rummet
Rakt förband kräver raka väggar. Avvikelser syns i genomgående fogar.
Formatet
Långsmala plattor får inte förskjutas hur mycket som helst – de kupar.
Utsättningen
Vi bestämmer var mönstret börjar så att kantplattorna blir rimliga.
Kostnaden
Fiskben och riktningsmönster kostar mer i både spill och tid.
Plattsättning Fullersta i hela Huddinge
Att utsättningen avgör hur mönstret möter rummets kanter är det moment som skiljer en genomtänkt plattyta från en som råkade bli, och det görs innan första plattan sätts. Startar man i ett hörn och lägger rad efter rad slutar man med en smal remsa av kapade plattor mot motsatt vägg — och en tre centimeter bred kantbit läser som ett misstag. Räknar man i stället ut hela ytan i förväg och placerar mönstrets mitt så att kantbitarna på båda sidor blir lika breda och tillräckligt stora, ser resultatet avsiktligt ut. Vi lägger därför alltid ut mönstret torrt eller på papper innan vi börjar. Det andra är att långsmala plattor inte tål stor förskjutning. Många plattor är svagt kupade på längden — en tillverkningsegenskap som är inom tolerans — och när mitten på en platta möter hörnet på nästa uppstår en nivåskillnad som känns med foten och syns i motljus. Ju större förskjutning, desto större skillnad. En tredjedelsförskjutning i stället för halv löser det oftast. Det tredje är att rakt förband är oförlåtande. En genomgående fog visar direkt om en vägg inte är rak, medan ett förskjutet mönster bryter linjen och döljer samma avvikelse.